Cool guys don't look at explosions

livets bakgrundsmusik

Dublin del 1

I en stad i det gröna Irland bor min bror. Staden heter dublin och där trivs jag.
livets bakgrundsmusik

Anna hade en vän som rörde Håkan

Efter 7 timmar i en härlig vårsol som resulterade i en fruktansvärt röd näsa hamnade vi längst längst fram på Håkan Underbar Hellströms spelning på Cirkus söndagen den 17 april. Inga ord kan beskriva känslorna under och efter magin som utspelade sig på scenen hos de 6 flickorna, varav 5 (inte jag) fick röra Håkan...!!!!!!!! Åh.
Och såhär såg det ut
Till den här fälldes en tår eller två, tack Håkan.

I vårens tecken


Notera att denna humla är den största som någonsin "gått" på denna jord



livets bakgrundsmusik
Oh, men don't notice what they've got
Oh, women think of that alot

A moment soon forgotten

Jean-François

A boombox is not a toy

Fick reda på idag att the Strokes, ett av världens coolaste band kommer till P&L i sommar, där några av världens bästa redan ska spela, såsom KOL, Bob Dylan, Håkan, Mando Diao m.fl. Det kan ha varit så att jag fick en hysteriattack och skrek en aning när jag fick reda på det så att hela VRG odenplans matsal stirrade på mig, men det var det värt.
Så nu tjatar vi ännu mer om tillåtelse att åka till Borlänge direkt efter Coldplay på Were the Action is, fy fasiken så underbart det skulle bli!!! Kärlek och fred och där the action är <3
Tog en hel drös fina bilder igår och de kommer nog upp här snart, när jag orkar hämta min USB-sladd kanske. Dessutom ska här lyssnas på ERIK HASSLE på morgonpasset imornbitti, och det ska njutas av hans underbara stämma.

Peace! (and love)

livets bakgrundsmusik

Ge mig sol och grus

En bild eller två, nått för er att titta på
mums
livets bakgrundsmusik

De bästa dagarna i mitt liv.

Den här historien börjar med en dröm jag hade för några veckor sen om vår mycket älskade Erik Hassle. Det var en väldigt bra dröm där han typ va hemma hos mig i mitt rum och chillade med mig. Efter denna dröm blev  jag något besatt av denna rödhåriga underbara människa och från den morgonen när jag vaknade har jag nästan konstant fantiserat om att stöta på honom på gatan eller i tunnelbanan. Jag har kollat runt omkring mig efter honom löjligt mycket och liksom bara varit allmänt stalkig och jobbig om ni fattar. Hursomhelst...

I torsdags satt jag på Waynes på Odenplan med min vän Marisa och fikade. Vi satt vid kanten på övervången där man ser ner mot kassan och ingången och medan vi sitter där stiger en röd kalufs in på cafét. När jag upptäcker detta hamnar jag i något sorts chock/panik/drömtillsånd eftersom att jag inser att det jag gått och fantiserat om i veckor faktiskt händer på riktigt. Efter att jag fattat att jag inte drömmer börjar mitt hjärta bulta och mina händer skaka och jag ber smått till gud att han ska komma upp till övervåningen, vilket han också gör. Jag och min vän är otrligt nervösa men vi samlar mod till oss och går fram och frågar om vi får ta en bild med honom, vilket vi får.
Bevis 1.



Ungefär såhär lät konversationen jag hade med honom när vi gick fram:

(Jag) "Ursäkta, jag hoppas vi inte stör men asså, du är typ min största idol, heh..." väldigt nervöst
(Erik) "Är det så?" med ett litet leende
(Jag) "Aa, kan vi få, eh, ta en bild med dig, eh..." fortfarande väldigt nervöst
(Erik) "Absolut"
Sen säger hans vän som har fikar med att hon kan ta bilden så hon får min kamera och resultatet syns ovan. (Hon tyckte att de svartvita var coolt btw, moahaha)

Så det var dag 1. Nu till dag 2 i denna lyckliga saga.

Efter att detta hamnade på facebook fick jag reda på av min avundsjuka vän Kattis att Erik skulle ha en gratiskonsert på dagen efter, fredag, i Radiohuset. Så vi två pallrade oss dit vid halv 12 och köade med flera andra till halv 1 för att av ren tur hamna längst fram vid scenen. Där satt vi och jag var helt överlyckig eftersom att jag skulle få se Erik Hassle 2 gånger på 2 dagar, det är stort. Och sen började han spela och det var fantastiskt underbart. Här kan man lyssna på hela spelningen. Lyssnar man noga hör man mig inhalera innan sista låten. Killen som intervjuade Erik på scen noterade också detta och nämner det innan de börjar spela.
Efter spelningen stannar vi och några fler kvar en stund i studion med lite hopp om att the man of the hour ska komma ut igen. Jag själv tror att toppen är nådd när hans gitarrist Viktor Paronitti kommer ut och jag får en kram av honom. Men sen kommer Erik själv ut och nu vågar jag äntligen fråga om jag kan få en kram av honom, och det får jag :D yaaaaay!! Kattis får en också och sen får några andra även det. Efter det står vi och snackar en stund om spelningen och lite annat och sen får jag och en annan tjej, Siri, varsin fusklapp som han hade till en låt han inte riktigt kom ihåg all text till och så signerar han dom och nu är min inramad! 
Sen säger vi "hejdå Erik" och så snot jag och Kattis varsin affich utanför studion och åker till vår musiklektion.
Bästa dagen någonsin.





Den inramade autografen, min käraste ägodel

livets bakgrundsmusik

Och en rosa buss

Slutade tidigt idag så jag bestämde mig för att ta en tur i stan medans jag väntade på bebi. Jag noterade under min färd hur ovanligt fult och tråkigt väder det var och hur ful och grå platsen jag var på just då också var. Fast allt var inte fult, jag såg ju en rosa buss, en bänk med ögon och skelettet av en cykel med en spritflaska till sadel.

puss och kram skumbanan.
livets bakgrundsmusik

När mannen man var kär i som tolvåring står framför en när man är sexton

Och där var han. Med rött hår bredvid lillebror.
Igår blev jag tolv år och emo igen när gudarna My Chemical Romance framförde mitt livs soundtracks i annexet. Inga ord kan beskriva känslan av ens "barndoms" högsta dröm bli sann eller ljudet av en enad svartsminkad, vristskärande kör skrikandes "Mama, we'er all gonna die" med bleka händer höjda mot de levande seriefigurerna på scen. I fem år har jag väntat och i fem år har jag längtat. Kan kort och gott säga att när kvällen var över var det en lycklig tolv/sextonåring som somnade i min säng.

Min egna kamera dog innan förbandet började spela, så vi får nöja oss med dessa mycket bättre och coolare bilderna på bröderna Way och deras vänner.

Och vad hände här liksom? naaaaaaaaaaaajs!



Tack för några av de lyckligaste timmarna i mitt liv.
livets bakgrundsmusik

En underbar film

Var på park med mor igår och såg jättefina "Hur många lingon finns det i världen". Mycket fin film på en mycet fin dag, i de finaste skorna och en trasig jacka.


Kopojkar

idag är vi sorgsna och lyssnar på vacker musik
livets bakgrundsmusik

Sånt där som kallas kärlek


vi är ofta väldigt arga på varandra...

... fast ne

Nyponsoppa med glass


livets bakgrundsmusik

För dystra dagar och mattetal

Kents mest underbara och, trots motsägelsen i texten, perfekta låt. Bör höras och älskas av alla, om det ändå vore så enkelt.

Kent - Noll
http://www.youtube.com/watch?v=2k8BJBLPxPM

le människa, le




Om

Min profilbild

RSS 2.0