De bästa dagarna i mitt liv.
Den här historien börjar med en dröm jag hade för några veckor sen om vår mycket älskade Erik Hassle. Det var en väldigt bra dröm där han typ va hemma hos mig i mitt rum och chillade med mig. Efter denna dröm blev jag något besatt av denna rödhåriga underbara människa och från den morgonen när jag vaknade har jag nästan konstant fantiserat om att stöta på honom på gatan eller i tunnelbanan. Jag har kollat runt omkring mig efter honom löjligt mycket och liksom bara varit allmänt stalkig och jobbig om ni fattar. Hursomhelst...
I torsdags satt jag på Waynes på Odenplan med min vän Marisa och fikade. Vi satt vid kanten på övervången där man ser ner mot kassan och ingången och medan vi sitter där stiger en röd kalufs in på cafét. När jag upptäcker detta hamnar jag i något sorts chock/panik/drömtillsånd eftersom att jag inser att det jag gått och fantiserat om i veckor faktiskt händer på riktigt. Efter att jag fattat att jag inte drömmer börjar mitt hjärta bulta och mina händer skaka och jag ber smått till gud att han ska komma upp till övervåningen, vilket han också gör. Jag och min vän är otrligt nervösa men vi samlar mod till oss och går fram och frågar om vi får ta en bild med honom, vilket vi får.
Bevis 1.
Ungefär såhär lät konversationen jag hade med honom när vi gick fram:
(Jag) "Ursäkta, jag hoppas vi inte stör men asså, du är typ min största idol, heh..." väldigt nervöst
(Erik) "Är det så?" med ett litet leende
(Jag) "Aa, kan vi få, eh, ta en bild med dig, eh..." fortfarande väldigt nervöst
(Erik) "Absolut"
Sen säger hans vän som har fikar med att hon kan ta bilden så hon får min kamera och resultatet syns ovan. (Hon tyckte att de svartvita var coolt btw, moahaha)
Så det var dag 1. Nu till dag 2 i denna lyckliga saga.
Efter att detta hamnade på facebook fick jag reda på av min avundsjuka vän Kattis att Erik skulle ha en gratiskonsert på dagen efter, fredag, i Radiohuset. Så vi två pallrade oss dit vid halv 12 och köade med flera andra till halv 1 för att av ren tur hamna längst fram vid scenen. Där satt vi och jag var helt överlyckig eftersom att jag skulle få se Erik Hassle 2 gånger på 2 dagar, det är stort. Och sen började han spela och det var fantastiskt underbart. Här kan man lyssna på hela spelningen. Lyssnar man noga hör man mig inhalera innan sista låten. Killen som intervjuade Erik på scen noterade också detta och nämner det innan de börjar spela.
Efter spelningen stannar vi och några fler kvar en stund i studion med lite hopp om att the man of the hour ska komma ut igen. Jag själv tror att toppen är nådd när hans gitarrist Viktor Paronitti kommer ut och jag får en kram av honom. Men sen kommer Erik själv ut och nu vågar jag äntligen fråga om jag kan få en kram av honom, och det får jag :D yaaaaay!! Kattis får en också och sen får några andra även det. Efter det står vi och snackar en stund om spelningen och lite annat och sen får jag och en annan tjej, Siri, varsin fusklapp som han hade till en låt han inte riktigt kom ihåg all text till och så signerar han dom och nu är min inramad!
Sen säger vi "hejdå Erik" och så snot jag och Kattis varsin affich utanför studion och åker till vår musiklektion.
Bästa dagen någonsin.
Den inramade autografen, min käraste ägodel
livets bakgrundsmusik
I torsdags satt jag på Waynes på Odenplan med min vän Marisa och fikade. Vi satt vid kanten på övervången där man ser ner mot kassan och ingången och medan vi sitter där stiger en röd kalufs in på cafét. När jag upptäcker detta hamnar jag i något sorts chock/panik/drömtillsånd eftersom att jag inser att det jag gått och fantiserat om i veckor faktiskt händer på riktigt. Efter att jag fattat att jag inte drömmer börjar mitt hjärta bulta och mina händer skaka och jag ber smått till gud att han ska komma upp till övervåningen, vilket han också gör. Jag och min vän är otrligt nervösa men vi samlar mod till oss och går fram och frågar om vi får ta en bild med honom, vilket vi får.
Bevis 1.
Ungefär såhär lät konversationen jag hade med honom när vi gick fram:
(Jag) "Ursäkta, jag hoppas vi inte stör men asså, du är typ min största idol, heh..." väldigt nervöst
(Erik) "Är det så?" med ett litet leende
(Jag) "Aa, kan vi få, eh, ta en bild med dig, eh..." fortfarande väldigt nervöst
(Erik) "Absolut"
Sen säger hans vän som har fikar med att hon kan ta bilden så hon får min kamera och resultatet syns ovan. (Hon tyckte att de svartvita var coolt btw, moahaha)
Så det var dag 1. Nu till dag 2 i denna lyckliga saga.
Efter att detta hamnade på facebook fick jag reda på av min avundsjuka vän Kattis att Erik skulle ha en gratiskonsert på dagen efter, fredag, i Radiohuset. Så vi två pallrade oss dit vid halv 12 och köade med flera andra till halv 1 för att av ren tur hamna längst fram vid scenen. Där satt vi och jag var helt överlyckig eftersom att jag skulle få se Erik Hassle 2 gånger på 2 dagar, det är stort. Och sen började han spela och det var fantastiskt underbart. Här kan man lyssna på hela spelningen. Lyssnar man noga hör man mig inhalera innan sista låten. Killen som intervjuade Erik på scen noterade också detta och nämner det innan de börjar spela.
Efter spelningen stannar vi och några fler kvar en stund i studion med lite hopp om att the man of the hour ska komma ut igen. Jag själv tror att toppen är nådd när hans gitarrist Viktor Paronitti kommer ut och jag får en kram av honom. Men sen kommer Erik själv ut och nu vågar jag äntligen fråga om jag kan få en kram av honom, och det får jag :D yaaaaay!! Kattis får en också och sen får några andra även det. Efter det står vi och snackar en stund om spelningen och lite annat och sen får jag och en annan tjej, Siri, varsin fusklapp som han hade till en låt han inte riktigt kom ihåg all text till och så signerar han dom och nu är min inramad!
Sen säger vi "hejdå Erik" och så snot jag och Kattis varsin affich utanför studion och åker till vår musiklektion.
Bästa dagen någonsin.
Den inramade autografen, min käraste ägodel
livets bakgrundsmusik
Kommentarer
Trackback
